När rundradion tog fart i Sverige i början av 1920-talet gällde fortfarande 1912 års radioreglemente (London 1912), som stadgade att radiostationer skulle ha anropssignaler. Sverige hade sedan tidigare tilldelats prefixen SA-SM vid en global fördelning av prefix. Vid denna tid användes radion främst för tvåvägskommunikation mellan två stationer, som innehöll både sändare och mottagare. Därav termen ”anropssignal”, man identifierades sig som avsändare med sin anropssignal, och sökte en specifik station som hade sin unika anropssignal.
Från och med den 1 april 1913 fick de svenska landbaserade radiostationerna treställiga anropssignaler som började med prefixet SA*. Dessa gällde i första hand kustradion och telegrafstationer. Örlogsfartyg fick treställiga anropssignaler som började med SB* och SC*, medan privata fartyg fick signaler som började med SF* och SG*.
Telegrafverket började testa rundradio på 1920-talet genom en radiostation i Karlsborg med anropssignalen SAS. Eftersom de treställiga anropssignalerna höll på att ta slut beslutades att rundradiostationerna skulle få fyrställiga anropssignaler som började med SAS*.
När radioamatörer började dyka upp i början av 1920-talet omfattades de inte av utdelningen av anropssignaler. Telegrafstyrelsen ansökte om tillstånd hos regeringen om att dela ut även till dessa. Från år 1924 gjordes uppdelningen i statlig och privat, där den första ansökningen fick fyrställiga anropssignaler med prefixet SM*. Den första privata anropssignalen var SMZZ, vilket innebar att när det gällde de ytterligare två bokstäverna så började man bakifrån.
Vid Washington-konferensen 1927 uppdaterades radioreglementet, där landbaserade radiostationer fick treställiga anropssignaler och landbaserade anropssignaler med ringa effekt fick fyrställiga anropssignaler. Dessa kunde även åtskiljas av en siffra efter det tvåställiga prefixet. Fartygsbaserade radiostationer fick fyrställiga anropssignaler, och luftbaserade (flyg) fick femställiga anropssignaler.
1927 års Washington-reglemente infördes i Sverige den 1 januari 1929. De privata radioamatörerna fick behålla sin SM-prefix, men fick komplettera den med en siffra som betecknade var i Sverige stationen var placerad. Rundradiosändarna fick helt nya treställiga anropssignaler, där prefixet SB betecknade statligt ägd sändare, medan prefixet SC betecknade privat ägd sändare. Rundradion tog således över de treställiga anropssignaler som tidigare gällt örlogsfartygen, men som blev lediga när de gick över till fyrställiga anropssignaler.
När en privat ägd sändare övergick i statlig ägo byttes även anropssignalen från SC till en helt ny SB-anropssignal, fram till slutet av 1940-talet. Därefter fick de privata sändarna behålla sina gamla SC-anropssignaler även när de förstatligades. De sista statliga stationerna som byggdes i slutet av 1940-talet fick ta över gamla privata SC-anropssignaler efter att SB-serien tagit slut.
Endast stationer som sände AM 1 hade anropssignaler. Ingen av stationerna på AM 2 hade någon (separat) anropssignal.
| Stationsort | Urspr. ägarskap | Anrop I | Anrop II | Anrop III | Status |
|---|---|---|---|---|---|
| Boden/Porjus | Statlig (1925-197X) | SASE | SBE | SBE | Relä |
| Borås | Privat (1926-1949) | SMYB | SCA | SCA | Relä |
| Eskilstuna | Privat (1925-1951) | SMUC | SCB | SCB | Relä |
| Falun/Borlänge | Privat (1925-1939) | SMZK | SCC | SBV | Rikssändare (1939-1978) |
| Falkenberg | Statlig (194X-197X) | SCS | Relä | ||
| Gävle | Privat (1925-1948) | SMXF | SCD | SCD | Relä |
| Göteborg | Statlig (1925-1984) | SASB | SBB | SBB | Rikssändare (1928-1984) |
| Halmstad | Privat (1926-1951) | SMSB | SCE | SCE | Relä |
| Helsingborg | Privat (1926-1937) | SMYE | SCG | SBQ | Relä |
| Hudiksvall | Privat (1926-1935) | SMSL | SCF | SBM | Relä |
| Hörby/Sölvesborg | Statlig (1928-2010) | – | SBH | SBH | Rikssändare (1928-2010) |
| Jönköping | Privat (1925-1951) | SMZD | SCH | SCH | Relä |
| Kalmar | Privat (1925-1951) | SMSW | SCI | SCI | Relä |
| Karlsborg | Statlig (1925-1927) | SAS | Rikssändare (1925-1927) | ||
| Karlskrona | Privat (1925-1937) | SMSM | SCJ | SBR | Relä |
| Karlstad | Privat (1925-1932) | SMXG | SCK | SBK | Relä |
| Kiruna | Privat (1926-1950) | SMTG | SCL | SCL | Relä |
| Kristinehamn | Privat (1925-1951) | SMTJ | SCM | SCM | Relä |
| Linköping | Privat (1925-1928) | SMUW | Relä | ||
| Luleå | Statlig (1939-1978) | SBS | Rikssändare (1939-1978) | ||
| Malmberget | Privat (1927-1951) | SMXO | SCN | SCN | Relä |
| Malmö | Statlig (1925-197X) | SASC | SBC | SBC | Relä |
| Motala | Statlig (1927-1991) | SASG | SBG | SBG | Rikssändare (1927-1991) |
| Norrköping | Privat (1925-1932) | SMVV | SCO | SBI | Relä |
| Stockholm | Statlig (1925-1981) | SASA | SBA | SBX | Rikssändare (1930-1981) |
| Sundsvall | Statlig (1925-1978) | SASD | SBD | SBD | Rikssändare (1928-1978) |
| Säffle | Privat (1925-1959) | SMTS | SCP | SCP | Relä |
| Söderhamn | Statlig (194X-197X) | SBY | Relä | ||
| Trollhättan | Privat (1925-1932) | SMXQ | SCQ | SBJ | Relä |
| Uddevalla | Privat (1926-1951) | SMZP | SCR | SCR | Relä |
| Umeå | Privat (1925-1935) | SMSN | SCS | SBL | Relä |
| Uppsala | Privat (1926-1948) | SMRM | SCT | SCT | Relä |
| Varberg | Privat (1925-1951) | SMSO | SCU | SCU | Relä |
| Visby | Statlig (1944-197X) | SBW | Relä | ||
| Västerås | Statlig (194X-197X) | SCC | Relä | ||
| Örebro | Privat (1925-1951) | SMTI | SCV | SCV | Relä |
| Örnsköldsvik | Privat (1927-1935) | SMZA | SCW | SBN | Relä |
| Östersund | Statlig (1926-1978) | SASF | SBF | SBF | Rikssändare (1939-1978) |
Från och med 1950-talet slutade Telegrafverket även att dela ut nya anropssignaler till rundradiosändare, eftersom det inte längre ansågs som nödvändigt. Anropssignalerna hade nämligen i all praktisk mening, förutom vid registrering, slutat att användas som identitetsmarkör redan under 1920-talet.
I USA och några andra länder används fortfarande anropssignaler med samma prefix sedan 1910-talet även för rundradio. I USA måste rundradioutsändningarna (och TV!) uttala sin unika anropssignal åtminstone en gång i timmen, så nära heltimmesslaget som möjligt.
Istället för anropssignalen användes mellan år 1925 och 1928 sändarens ortnamn som utrop för sändningarna. I och med starten av SASG Motala år 1928, som då blev den i särklass starkaste sändaren i Sverige, ändrades alla utrop i Riksprogrammet till ”Sändarens ortnamn + Motala”, därav det mer kända uttrycket ”Stockholm-Motala”. I juni 1944, då man slutat sända regionala program, ändrades utropet till ”Sveriges Radio” (Radiotjänst bytte inte namn till Sveriges Radio förrän 1957), vilket sedan kompletterades med programnummer.
Den Privata lokalradion (1993-2018) ålades att ange sin officiella sändningsbeteckning varje heltimme, vilket oftast bestod av ”formatnamn + frekvens + koncessionsområde”. Även dagens kommersiella radio är ålagd att ange sin officiella sändningsbeteckning varje sändningstimme, vilken idag oftast består av ”formatnamn” (för FM5-7), ”formatnamn + koncessionsområde” för de regionala tillstånden, samt ”formatnamn + eventuellt något som särskiljer formatnamnet från samma formatnamn på FM-bandet” för DAB-tillstånden.
Sveriges första anropssignaler (kustradio och telegram), utdelade fr o m 1913-04-01:
| SA* (Kustradio/telegram) | SB* (Örlogsfartyg) | SC* (Örlogsfartyg) |
|---|---|---|
| SAA – Karlskrona SAB – Göteborg SAC – Trelleborg SAD – Skeppsholmen SAE – Gotland SAF – Vaxholm SAG – Göteborg SAH – Härnösand SAI – Boden SAJ – Karlsborg SAK – Kungsbacka SAL – Bohuslän SAQ – Grimeton/Varberg SAS – Karlsborg (rundradio) SAW – Karlsborg SAZ – Sveagruvan, Spetsbergen | SBA – Svea SBB – Göta SBC – Thule SBD – Oden SBE – Thor SBF – Niord SBG – Dristigheten SBH – Äran SBI – Wasa SBJ – Tapperheten SBK – Manligheten SBL – Oscar II SBM – Fylgia SBN – John Ericsson SBO – Örnen SBP – Jacob Bagge SBQ – Claes Horn SBR – Claes Uggla SBS – Psilander SBT – Rota SBU – Skuld SBV – Edda SBW – SBX – Blenda SBY – Mode SBZ – Magne | SCA – Wale SCB – Ragnar SCC – Sigurd SCD – Vidar SCE – Hugin SCF – Munin SCG – Tirfing SCH – Thorgon SCI – Claes Flemming SCJ – Skäggald SCK – Svensksund SCL – Sverige SCM – Urd |