Thomas Nilsson

Användartester är oftast ett dyrt inslag i en webbutveckling. Även när de är genomförda kan mycket gå snett. När Svenska Dagbladet lanserade sin nya layout och struktur tidigare i höstas fick man dra tillbaka hela sajten efter några timmar. Skälet var att användarna hittade så många fel att sajten blev i det närmaste obrukbar.

Svenskan tänkte dock om och bjöd in alla sina läsare till tester av den nya sajten. Några kvällar i veckan, mellan 23.30 och 24.00, la man ut den nya versionen i skarpt läge, och så fick besökarna komma med synpunkter. Efter en tid fick man en sajt som klarade att visas i de flesta operativsystem och webbläsare.

Fullt så långt som SvD behöver man inte gå, men om man inte har några affärshemligheter finns det egentligen ingen anledning till att inte be användarna om hjälp vid lanseringen av en ny sajt. Man behöver ju inte lägga ut den skarpt på en huvudserver, utan ha en öppen version på en testserver.

Skatteverket och Kronofogden har under året gjort motsvarande och bett användarna om synpunkter till en förstudie för en ny webbplats för de båda myndigheterna. Denna avslutades i dagarna och förstudien ska nu lämnas in till styrgruppen för vidare åtgärder. De har fått många intressanta och värdefulla synpunkter från användarna, många av dem har varit genuint intresserade och mycket kunniga i webbutvecklingsfrågor.

Vårdguiden i Stockholm har däremot precis börjat och jag kan rekommendera ett besök på deras utvecklarblogg ”Vårdguiden Labs” för att se hur långt de kommit.

Andra skriver intressant om: användartester, webbutveckling, vårdguiden labs

Den uppmärksamme läsaren ser kanske några små symboler längst ner på varje inlägg. Dessa är också vanliga på dagstidningarnas artiklar nu för tiden. Det rör sig om s.k. sociala bokmärken. Vad är dessa bra för och vilka använder sig av dem?

Själv använder jag mig bara av ett fåtal möjligheter nedan, Pusha och Facebook. Det finns många fler sociala bokmärken. De har lite olika funktioner, men Pusha och Facebook är väl marknadsledande i Sverige inom sina respektive specialfunktioner.

Du kan klicka på Pusha efter en artikel du tycker är synnerligen läsvärd. Länken sparas då dels på en sida enbart för dig (ett slags bokmärken som nås från vilken dator som helst), dels kan artikeln, om den får tillräckligt många klick, komma upp på Pushas framsida. Klicket blir då till ett röstningsförfarande, där de populäraste artiklarna får plats på Pushas förstasida.

Utan att gå in för djupt om vad Facebook är kan man säga att det är en personlig blogg som endast de du själv godkänt kan läsa. På din egen Facebook-sida kan du genom ett flöde se vad alla dina bekanta (de som godkänt dig att läsa sina inlägg) gör. Genom att trycka på en Facebook-knapp kan man även tipsa sina bekanta om intressanta inlägg i tidningar eller på bloggar. Det är en mer passiv upplysning än att skicka ett mail om artikeln till alla dina bekanta.

Personligen använder jag mig av sociala bokmärken mer och mer, både genom att dela med mig av intressanta tips, men också genom att ta del av andras tips. Detta i, kombination med omvärldsbevakning genom RSS, har lett till att jag surfar mindre och mindre, samtidigt som jag får möjlighet att läsa fler läsvärda artiklar.

Andra skriver om: sociala bokmärken, pusha, facebook

Som för att ytterligare understryka gårdagens inlägg om Kalmar kommuns nya webbsida, som fokuserar på en sökruta snarare än på att visa upp kommunens verksamheter, har Google presenterat de vanligaste sökorden i Sverige. Det konstiga med det är att de tio vanligaste sökorden är varumärken som redan bildar domännamn, som t ex Youtube, Swedbank, Bilddagboken, Myspace, Hitta och Blocket. Varför då göra sig omaket att söka efter dem på Google?

Informatören har kanske hittat svaren på gåtan. De viktigaste är att
1. Google tar hänsyn till dina stavfel med ”Menade du …?” Skriver du in en felstavad adress i adressfältet är det bästa som händer att den letar och letar. I värsta fall hamnar du på en sida som inte alls har med det söker att göra.

2. Det är svårt att veta om det du vill åt slutar på .com, .se eller .org. Google hjälper dig på traven.

3. Google ger även andra förslag på källor, förutom bara webbsajten. Om det är en produkt du letar efter så kanske du även vill hitta annan information än bara från dem som ger ut den.

Slutsatsen är: mer sökning åt folket!

Kanske relaterat:
Varför fokuserar så många på nyheter på framsidan?

Andra bloggar om: Google

RSS står bland annat för ”Real Simple Syndication”, Riktigt Enkel Syndikering. Ordet syndikering används mest i amerikansk media, där det betecknar ett innehåll som publiceras samtidigt i olika medier. Det kan röra sig om en tidningskolumn som publiceras både i NY Times och LA Times. Kolumnisten är syndikerad i båda tidningarna.

Genom RSS-funktionen kan i princip allt innehåll på en webbplats syndikeras. Låt oss först se på detta ur avsändarperspektivet. Som webbredaktör skriver du allt som oftast nytt innehåll på din sida. Varje gång en ny artikel publiceras kan man genom RSS-funktionen ”skicka ut en signal” om att just denna artikel skrivits. Signalerna blir till ett flöde, ett så kallat RSS-flöde. Signalen tas bara emot av de som väljer att prenumerera på just ditt RSS-flöde. Avsändaren kan också bestämma hur mycket information som ska skickas ut. Antingen bara rubriken, rubriken plus ingressen eller hela artikeln.

Låt oss nu ser på detta ur mottagarperspektivet. Man kan välja att prenumerera på ett RSS-flöde på olika sätt. Ett sätt är att integrera någon annans RSS-flöde på sin egen sida. Detta är det ursprungliga syftet med RSS-tekniken. Exempelvis skulle man på en central webbplats kunna automatiskt publicera ett flöde, t ex pressmeddelanden, från en underförvaltning eller dotterbolag. Det är så i praktiken EpiServer fungerar idag, även om man inte använder sig av just RSS-metoden.

Det vanligaste sättet idag att prenumerera på ett RSS-flöde är med en särskild RSS-läsare. Sådana kan liknas vid epostprogram, fast de bara kan ta emot meddelanden, inte skicka. Varje gång någon publicerar en artikel med ett RSS-flöde som du prenumererar på läggs den till i din RSS-läsare.

RSS-bevakning i praktiken

Jag använder mig av en webb-baserad RSS-läsare, som tillhandahålls av Google. Den är gratis och enligt mig en av de bästa RSS-läsarna på marknaden. Det finns även särskilda program, men med tanke på att det ibland kan vara problem att installera program på datorerna är en webb-baserad läsare att föredra.

Googles RSS-läsare ”Google Reader” liknar också till det yttre ett epostprogram. I vänsterkolumnen finns ”brevlådorna” (de olika flödena du prenumererar på) och till höger ”ämnesraden”, rubrikerna till de prenumererade artiklarna. När du klickar på rubriken kan du, beroende på hur avsändaren har ställt in sitt flöde läsa antingen bara rubriken, rubriken plus en ingress eller hela artikeln.

Hur hittar man RSS-flöden?

Idag använder sig nästan alla sidor av betydelse RSS-flöden – även Region Skåne. Det används nästan till 100 % av bloggare och sedan några år tillbaka även av tidningarna på nätet. I nyare webbläsare (Internet Explorer 7 eller Firefox) lyser en orange RSS-symbol när den känner av att det finns ett RSS-flöde på sajten du besöker. Det fungerar dock ej på Internet Explorer 6, vilken är den vanligaste versionen. Då får man leta efter symbolen någonstans på sidan, vanligtvis med texten RSS bredvid (eller ”Vad är RSS?”, ”Prenumerera på RSS” och så vidare).

Klickar man på RSS-länken med IE6 får man upp en konstig sida med en massa kod mellan tillsammans med en artikel i klartext. Det är så ett RSS-flöde ser ut när man inte använder sig av en RSS-läsare. I webbläsarens adressrad finns nu adressen till RSS-flödet. Denna kan man kopiera och klistra in i RSS-läsaren (i rutan ”Add subscription”). Nu har du prenumererat på ett RSS-flöde.

I mer användarvänliga webbläsare som Firefox kommer en sida upp som frågar vad du vill göra med RSS-flödet när du trycker på RSS-länken. Där kan du då välja att lägga till den i din Google Reader.