Eller hur två helt olika svar kan betyda samma sak.
Thomas Frostberg, vd och chefredaktör för nyhetstjänsten Rapidus, har hört ett rykte om att Øresund Networks vd, Cecilia Gyllenkrok Borgström, ska erbjudas tjänsten som kommunikationschef för de tre nya främjandebolagen som Region Skåne ska bilda när Position Skåne AB och Øresund Network AB läggs ner vid årsskiftet.
Han frågar Cecilia:
- Stämmer det att du ska bli kommunikationschef för Region Skånes nya främjandebolag?
Cecilia Gyllenkrok svarar:
- Ingenting är klart och jag vet inte vad jag kommer att göra den 1 januari. Vi får se. Just nu är jag fullt engagerad i att avveckla Øresund Network och fullfölja ett Interreg-projekt kring varumärket Öresund. Däremot tror jag det kan bli en väldigt slagkraftig organisation som får mycket mer potential att marknadsföra Öresundsregionen tillsammans med de andra bolagen i regionen.
Attans, tänker Thomas Frostberg, det där icke-svaret kan jag ju inte skriva någon artikel på. Men jag ringer och frågar Hans Henecke, Region Skånes näringslivschef och förmodad VD för de nya bolagen, för säkerhets skull.
- Stämmer det att Cecilia Gyllenkrok ska bli kommunikationschef för Region Skånes nya främjandebolag?
Hans Henecke svarar:
- Du har allt för bra väderkorn. Det är definitivt inte officiellt och det är inget jag vill läsa något om just nu. Men jag kan säga att seriösa samtal pågår och att det inte är särskilt osannolikt att hon kommer börja hos mig i den rollen.
Cecilia Gyllenkroks och Hans Heneckes citat är från artikeln ”Gyllenkrok tar över Skånes marknadsföring” i Rapidus 2007-08-22. Övrigt är fria spekulationer från min sida.
Jag arbetar ju i ett dansk-svenskt kontor, och då hör språkförbistring till vardagen – även om det sker allt mer sällan. Men visste ni att det var så här illa?
Knappt hade jag skrivit föregående inlägg förrän jag fick mitt första hatbrev på jobbmailen.
Dagens nummer av The Economist innehåller en artikel om Danmark, Öresundsregionen och lyckade brobyggen ”Crossing the waters”. I den citeras Øresundsinstituttets adminstrerende direktør Anders Olshov angående Dansk Folkepartis krav om att bryta den nordiska överenskommelsen om gemensam arbetsmarknad, för att hindra både svenskar och nysvenskar från att flytta över sundet och missbruka Danmarks sociala trygghetssystem när det svenska trygghetssystemet kollapsar under tyngden från invandringen: ”It is sad that Denmark has a party bent on isolating the country like a Nordic Albania”. Citatet kom från ett pressmeddelande ØI skickade ut i juni, och refererades både i svensk och dansk press.
Bara några timmar efter att The Economist lagt ut artikeln på sin webbplats fick jag följande mail från signaturen ”God Dane”:
Anders Olshov: sad that Denmark has a party bent on isolating the country “like a Nordic Albania”.
It is pity that Swedish officialdom is betraying the Swedish people. Forty per cent of the population of Malmö is now Muslim. If I were a Swede I would be deeply ashamed of this fact, and I am sure most good Swedes are.
Olshov and his kind Are traitours to their own people.
Clean Up Europe!
Jag förstår ju att avsändaren inte är muslim, men jag undrar vilken religion han/hon tillhör när signaturen lyder ”God Dane”? Förmodligen en religion där guden är dansk och inte har en judisk son …
Detta blir (förmodligen) mitt sista inlägg med fokus på Öresundsregionen. Från och med nästa månad slutar jag på min nuvarande arbetsgivare och därmed med Öresundsfrågor. Innan dess kan jag inte låta bli att reflektera lite över en nyutgiven magisteruppsats av Nils Gustafsson, statsvetare vid Lunds universitet; ”Jag – en Öresundsb(r)o”.
Nils, som var bromotståndaraktivist för 10 år sedan, är numera en varm anhängare av både Öresundsbron och Öresundsintegrationen. Men varför då? Lite av det försöker han luska ur i sin uppsats, vars syfte är ”att försöka hitta förklaringar till att Öresundsregionen upplevs som ett framgångsrikt exempel på gränsöverskridande regionbildning i Europa”.
Precis som jag hunnit konstatera under min korta tid på Øresund Network, finns det ett myller av Öresundsaktörer med oklara kopplingar och mer eller mindre oklara uppgifter. Detta är dock regionens styrka, enligt Nils, eftersom alla kan fylla begreppet Öresundsregionen med vad de önskar.
Nedan följer några citat från uppsatsen:
Å ena sidan framstår Öresundsregionen och dess olika aktörer/diskursproducenter som ett svåröverskådligt myller av olika initiativ, organisationer och enskilda individer. Detta går helt i linje med de tankar om horisontell nätverksstyrning som präglar samarbetet i regionen. Å andra sidan utgör de centrala aktörerna ett litet nätverk. Öresundskomiteen fungerar som en sammanbindande organisation, och det är slående hur mycket av integrationsarbetet som har samma finansieringskälla: INTERREG.
[...]
En skånsk politiker förklarar det [spänningar mellan Öresundsentusiasm och bristande intresse, min anm.] med att det visserligen finns ett folkligt stöd för Öresundsregionen, men att medborgarna i allmänhet inte är så intresserade av hur politikerna löser de praktiska problemen, bara det görs.
[...]
Öresundsdiskursen är [...] en konstruktion full av interna motsättningar och dubbeltydigheter. Detta skulle kunna tolkas som en svaghet, men jag vill mena att det tvärtom är en lyckad strategi för att uppnå de olika politiska och ekonomiska målen med regionbygget. Vagheten gör nämligen att Öresundsregionen inte fungerar utestängande. Vem som helst kan göra Öresunds-regionen till sin och fylla den med en egen tolkning och ett eget innehåll [...]
Så har du några minuter över och är intresserad av varumärkesbyggande i Öresund, läs Nils uppsats.
Svenska Dagbladet har återigen tagit upp Stockholms framstöt som ”Capital of Scandinavia”. Jag ska inte gå in igen på denna slogan, utan ta upp en annan aspekt i artikeln, nämligen vilken stad som är störst. ”Vi är den största staden [...]” säger Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin, och får stöd av SvD:s faktaruta där det står att Stockholm har 771 038 invånare jämfört med Köpenhamns 503 699 invånare. Men vad mäter man egentligen här? Jo, de administrativa kommungränserna, som dras utifrån olika utgångspunkter i olika länder. När icke-stockholmare får se en karta med kommungränser tycker man snabbt att det ser absurt ut att t ex Solna inte räknas till Stockholm, när orten ligger nästan mitt i staden. Ännu underligare är det i Köpenhamn, där Frederiksbergs kommune är helt omringat av Köbenhavns kommune. Frederiksberg skulle i så fall motsvara typ en Östermalms kommun. Hur troligt hade det varit att INTE räkna in Östermalm i Stockholm, enbart pga administrativa gränser? Hur som haver, Frederiksbergs kommune har bara 92 234 invånare, så Köpenhamn med Frederiksberg når inte upp i Stockholms kommuns invånartal.
Hur ska man jämföra då, om kommunbegreppet skiftar så mellan länderna? Den danske representanten i reportaget skrockar förnöjt om att Köpenhamn är hjärtat i en region med 3,5 miljoner invånare. Det är också sant, men då rör man sig bortom begreppet stad/kommun mot region i stället. I de 3,5 miljonerna invånare ingår inte bara Malmö kommun, utan hela Skåne (och hela Själland).
I Sverige använder sig NUTEK av begreppet funktionell analysregion (FA-region), som tar med ett antal faktorer, främst den lokala arbetsmarknaden. I princip hela Skåne (utom Kristianstad med omnejd) räknas här till Malmös FA-region (1 miljon invånare), emedan Stockholm omfattar hela sitt län samt omgivande län (2,25 miljoner invånare). NUTEK är dock en svensk statlig myndighet och de kommer förmodligen inte försöka räkna samman en gränsregional FA-region i Öresundsregionen. Så vi kanske aldrig får ett svar på vilken stad som är störst …
UPPDATERING 2007-06-29: Nu har också den danska tidningen Politiken uppmärksammat Stockholms slogan (via Jacob Christensen)
Stockholmstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skriver i dagens upplaga om Stockholms stads vision för 2030. Inget fel i det, det finns säkert intressanta och bra upplägg i den. Man använder sig också av Stockholm Business Regions (Mälardalen) slogan ”Stockholm – the capital of Scandinavia”. Denna slogan är rätt så ny. När Öresundsregionen (Köpenhamn-Skåne med omnejd) hittade på en slogan för en sisådär sju år sedan kom man fram med ”Øresund – the human capital of Scandinavia”, en liten ordvits med tanke på att Öresundsregionen både är tätbefolkat och har en stor högkvalificerad arbetskraft. Jag kan inte se någon ordvits i Stockholms slogan, snarare ett visst mått av arrogans och storhetsvansinne. Eller som Place-Branding-gurun Simon Anholt sa vid en konferens i Öresundsregionen i höstas när han fick höra om Stockholms nya slogan: ”If you didn’t know that Swedes were arrogant before, you know now …”. Lite kul i sammanhanget är att för närvarande så leder Köpenhamn rätt så klart i SvD:s Dagens fråga om vilken stad som är Skandinaviens huvudstad …
Jag deltog i årets upplaga av Öresundstinget. Tinget arrangeras av Öresundskomiteen, som består av politiker från regionerna Skåne, Hovedstaden och Själland, samt de största kommunerna i regionerna. Temat för tinget var ”Öresund – två länder, en arbetsmarknad – vad krävs?”, och därför var bland annat Sveriges arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och hans danske motsvarighet Claus Hjort Fredriksen närvarande för att skriva under en deklaration om en förpliktelse att lösa många av de gränshinder som finns för de 18000 dagliga öresundspendlarna (enligt purfärska siffror från Öresundsbron). Enligt initierade källor på mötet var man faktiskt nära att lösa några av problemen, men föll på målsnöret, så nu blev det ”bara” en deklaration.
Utifrån ett ”place-branding”-perspektiv var det intressant att se att sloganen ”Two countries – one region” återkommer i flera olika skepnader: arbetsmarknadspolitiskt i ”Två länder – en arbetsmarknad”. Samtidigt passade Visit Öresund på att visa upp sin reklamfilm om Öresundsregionen, under temat ”Two countries – one destination”. Filmen i sig tyckte jag tyvärr var lite för ofokuserad för att marknadsföra Öresund på ett effektivt sätt, men det är nog värt ett eget blogginlägg.
Jag ser på tv-nyheterna att den gemensamma deklarationen uppmärksammas, men DN och SvD verkar ha snöat in sig på det tal som artisten Mikael Wiehe var inbjuden för att hålla – inför de danska och svenska kungahusen, som var närvarande vid invigningen. Jag tycker nog att DN:s rapportering från händelsen är enormt överdriven, tvärtom fick jag intrycket av att de flesta uppskattade lite konkret politiskt ställningstagande, i stället för det vanliga snömos som kommer ur politikers munnar vid händelser som dessa. Framförallt tror jag inte att de närvarande danskarna (dronningen inkluderad) tog illa upp av halvdansken Mikaels Wiehes tal, då de är mer vana än svenskar vid uppfriskande debatter. Dessutom tror jag att Öresundskomiteen visste vad de gjode när de bjöd in Mikael Wiehe, som även är kändis i Danmark.
UPPDATERING: Efter idogt sökande hittar jag en (1) dansk tidning som skriver om ”skandalen” med Wiehe och hans tal. Berlingske Tidende tar det hela med ro och ett smil.
Hur visar man att en produkt eller verksamhet härstammar från ett särskilt territorium? Om man vill visa att det kommer från ett särskilt land är det lätta svaret ”Made in Sweden”, men det finns andra sätt. Det vanligaste är att använda sig av flaggor, detaljer i statsvapnet eller dess färger. Ett typexempel är IKEA som använder sig av de svenska blå-gula färgerna på alla deras butiker över hela världen. Ishockeylandslaget använder sig av tre kronor, som annars brukar vara förbehållet statens representanter (ambassader, regeringskansliet etc).
Men hur gör man när man vill symbolisera att man kommer från en sub-nationell territoriell enhet, som en stad eller ett landskap? För det första får man fråga sig vem målgruppen är; att marknadsföra sig som ett småländskt företag/produkt kanske inte är särskilt framgångsrikt på en marknad där ingen hört talas om Småland. Men nationellt är ofta landskap starka varumärken. Skånska verksamheter och produkter som vill profiliera sig som just skånska har en mängd olika symboler att ta till. Bland de vanligaste är den skånska flaggan eller dess färger, därefter dess heraldiska symbol gripen. Vanligast är dock kartbilden över Skåne, som är ganska känd. Mindre vanliga, men ändå förekommande är ett skånskt pileträd, en gås, en mölla, en stork eller en typisk skånegård.
Det är här viktigt att göra skillnad mellan symbol och logotyp. En logotyp är en heltigenom fastställd symbol och representerar oftast ett företag eller en produkt. En symbol är något som ett företag eller produkt antingen kan använda sig direkt av i sin marknadsföring (foto på ett pileträd, rapsfält, skånegård) eller förvandla till en logga. På samma sätt kan Köpenhamn marknadsföra sig genom en logofierad havfrue. Det genialiska med heraldiska symboler är just att det är symboler och inte logotyper – heraldiken föreskriver enbart att det skånska landskapsvapnet består av ett krönt rött griphuvud på gul botten; inte exakt hur gripen i fråga ska se ut. Därför kan alla från länsstyrelsen till Taxi Skåne eller Scania använda sig av den skånska gripen, utan att kopiera varandra.
Vad har då denna intressanta diskussion för relevans för Öresundsregionen? Tja, om man ska marknadsföra och profiliera Öresundsregionen (se tidigare blogginlägg) behövs ett antal symboler som företag kan använda till marknadsföring eller bygga logotyper kring. De i dagsläget enda tänkbara är kartbilden av Öresundsregionen eller själva Öresundsbron. Eftersom Öresundsbron ägs av ett konsortium är det få verksamheter som använder sig av bron som logotyp – men nästan alla använder sig av panoramabilder av bron i sitt marknadsföringsmaterial när man vill visa att man är en del av en större marknad. Offentliga och allmänna verksamheter brukar dessutom använda sig av en lekfull blandning mellan danska Ø och svenska Ö. Räcker dessa symboler för att kunna marknadsföra Öresundsregionen, eller använda sig av Öresundsregionen i sin marknadsföring? Finns det andra möjliga symboler att använda sig av?
Jag åkte till Hässleholm i onsdags för att gå på ett delseminarium inom Europaforum om Gränsregioner, arrangerat av Region Skåne. Jag måste erkänna att det gick mycket snabbt och smidigt att ta sig till Hässleholm, med tanke på att jag började min färd från Köpenhamn.
Föredragen på seminariet var av skiftande karaktär och kvalitet, men det var i varje fall intressant att jämföra Öresundsregionen med en annan jämförbar gränsregion, Twin Cities Wien-Bratislava. De flesta gränsregioner brukar vara avfolkade periferier, men just Öresundsregionen och Twin Cities består av storstäder inom pendlingsavstånd ifrån varandra. En mycket viktig sak som konstaterades var att Twin Cities saknar en politisk mötesplats motsvarande Öresundskomiteen, vilket hade större effekt än man kanske skulle kunna tro. Utan en politisk mötesplats finns det ingen som kan driva gränsregionala frågor och därför blir alla gränshinder som finns mellan två länder mer eller mindre obehandlade.
Sen har i och för sig Twin Cities många nackdelar som Öresundsregionen slipper; stora språkbarriärer och en alldeles äkta Järnridå som strypt förbindelserna i 40 år. Och även om man kan tycka att det inte borde vara en match att bygga en ny motorväg mellan Wien och Bratislava på endast 60 km, jämfört med att bygga en hel Öresundsbro, visar det sig vara ett nästan oöverstigligt hinder. Och även när motorvägen nu byggs, så saknar den det symbolvärde som Öresundsbron har, vilket är viktigt när det gäller en regions story-telling.
Det verkar som om Danmarks andra stad Århus ska till att bygga en skyskrapa, och då har lokaltidningen Århus Stiftstidende sneglat på en annan stad som gjort något liknande – Malmö. I en intressant artikel konstaterar man att byggandet av Turning Torso varit en del av en långsiktig strategi från stadens sida att omvandlas från industristad till kunskapsstad. Det har inte skett av en slump, stadens politiker har varit en viktig drivkraft och en mycket viktig del i Malmös ”om-branding” har varit ”story-telling”.
Borgmester i Malmø Ilmar Reepalu fortæller, at han og byens andre politikere hele tiden har set Turning Torso som et ikon – et fyrtårn, der skulle fortælle verden, at byen er forvandlet. Fra industriby fuld af arbejdsløse til hip vidensby med masser af studerende.
- Det er arkitektur som storytelling, fastslår han, der selv er arkitekt.
Öresundsregionens arkitektoniska fyrtorn är naturligtvis Öresundsbron – men vilken är dess story? Just nu pågår ett Interreg-projekt, Profil Öresund, för att komma fram till en sådan och vi får väl se hur resultatet blir. Men som tidningen konstaterar så är det viktigt att få med alla beslutsfattare på banan och få dem att berätta samma historia, annars blir det lätt pannkaka av alltihopa. Dessutom tycker jag att Öresundsregionen har en minst lika intressant historia att berätta som Malmö:
Förr slutade Europa (EG, NATO) i Öresund och dankarna betraktade en eventuellt framtida bro till Malmö som ”en bro til Asien”. Samtidigt tog Sverige slut i Öresund och ”på andra sidan sundet börjar världen” (Ur ”En vintersaga” av Ted Ström). Men så byggdes Öresundsbron i alla fall och efter några års tvekan används den mer och mer, svenskar arbetar i Danmark och danskar bor i Sverige. En Öresundsregion formas – både av politikerna och medborgarna.
Ni som fått SD-kuriren hem: är det inte S-kvinnor i riksdagen på bilden på sista sidan? Tycker mig skönja Ylva J och Hillevi L.ca 4 timmar sedanvia tGadget
Bloggar om medborgardialog och sociala medier för offentliga myndigheter.
Inlägg (RSS)