Skillnaden mot den s.k. Öresundsregionen är slående. Till att börja med skall här fastslås att myten om 3,5 miljoner invånare utgör avsiktlig överdrift (i likhet med så mycket annat) från desinformationscentralen Sydsveska handelskammaren. För att nå dit måste södra Halland och delar av Blekinge räknas in, trots att man själva medger att det är Själland och Skåne man räknar med (och Bornholm). Men Öresundsregionen är ingen region av det enkla skälet att kommunikationen är så procentuellt försvinnande liten mellan Danmark-Sverige. Det är fortfarande fler Skåningar som veckopendlar till Stockholm än som åker över sundet. Även om pendlingen ökar (vilket den temporärt iaf just nu inte gör), så är denna ökning i förhållande till regionernas totala numerär, mycket blygsam. Pendlingen är dessutom väldigt en-dimesionell: för danskarna har det handlat om att köpa billiga bostäder alternativt handla billigt och för svenskarna att få bättre betalda arbeten. När växelkurs och huspriser ändras så minskar, avbryts och t.o.m. minskar dessa rörelser snabbt. För full integration krävs inte bara många fler väg- och järnvägsförbindelser, utan även att diverse hinder undanröjs, som i bästa fall kan minskas (skattefrågor, administrativa ansvarsfrågor, skolsystem, sjukvård, pension mm. Även om EU hjälper till att lösa dessa tar det lång tid, och vem tror på alvar att man kommer nå ända fram till en total regel-likhet? Sedan återstår språk- och kulturbarriärer…

Inte ens Skåne är ännu "en" region, även om pendlingen även här ökar (dock ej i samma takt som i Mälardalen. Det beror dels på att Malmö inte är en lika stor kärna som Stockholm, dels på att Skåne är flerkärnigt. Man kan därför inte attrahera pendling på samma sätt, utan ett mycket lösare och mér diversifierat mönster erhålls istället. Helsingborgs och Lunds tätorter är tillsammans nästan lika stora som Malmös; även Kristianstad utgör en kärna motsvarande ca 30% av Malmös. Som jämförelse utgör Södertälje bara 7% av Stockholms. Inte ens Uppsala utgör mer än 15%. Samma "problem" uppstår i en hypotetisk Öresundsregion, eftersom Malmö trots allt utgör det svenska navet och länken till Köpenhamn. Malmö utgör därför en långt viktigare och större (Malmö är ca 25% av Köpenhamns tätort beroende på hur man räknar) "partner" än vad Uppsala är.

Hur stor kärnan är beror sedan på ett växelspel med omlandet. Stockholms yttre omland utgörs faktiskt av hela Sverige, med stort antal veckopendlare från alla håll. Även om Köpenhamns omland utgörs av hela Danmark så är Danmark som bekant mindre. Därav förklaras till viss del t.ex. varför Stockholm har fler huvudkontor. Men Stockholm är även en mer internationell stad som dragit till sig fler internationella företag och verksamheter. Stockholms kontorsmarknad är t.ex. betydligt större än Köpenhamn. En anledning till detta är också att många internationella bedömare ser Norden som en marknad och Stockholms storlek och geografiska läge gör det till en naturlig utgångspunkt för de flesta. Till detta kommer svenska kvalitéer som öppenhet och transparens och ärlighet och trovärdighet i information och förhandling.

Noteras kan att utvecklingen skett trots att SAS lagt sin s.k. hub i Köpenhamn och kraftigt missgynnat Stockholm under flera decennier (med svenska statens medverkan). I takt med att SAS tvingas marknadsregleras försvinner Köpenhamns konkurrensfördel här, vilket ytterligare gynnar Stockholm.

Det finns, sammanfattningsvis väldigt mycket stöd för epitetet "Capital of Scandinavia". För alla som besökt MIPIM, den internationella fastighetsmässan i Cannes och tittat på materialet i danskarnas monter, så är det också uppenbart att danskarna avskyr denna nya kaxighet från svenskarna. Och att de gör det allra mest pga att de inte kom på att göra detsamma själva.

—SLUT!—–

Administrativa gränser är, medges inte alltid särskilt representativa för att mäta storlek, men förklarar ofta mer än man kanske först tänker på. I New York t.ex. är det ju utan tvekan så att stadsgränsen har stor betydelse t.ex. för hur tunnelbanenätet är draget; New Jersey-sidan ligger lika nära som Brooklyn, men har ite alls samma kommunikationer.

Tar man sen de statistiska områdesdefinitionerna "Stor-Stockholm", "Huvedstadsregionen", eller för den delen A-regionerna (=arbetsmarknadsregionerna) i Sverige, så utgör ju de försök att hita mer meningsfulla definitioner på områden som organiskt växt samman. Trots att Uppsala ligger 7 mil från Stockholms city, så pendlar en fjärdedel av den arbetsföra befolkningen till arbetsplatser i Stor-Stockholm. Liksom t.ex. Eskilstuna och Västerås uppfyller Uppsala med bred marginal kraven på att räknas till Stockholms A-region.

I en jämförelse med Köpenhamn är kommunikationen med omland på längre avstånd betydligt större, vilket motiverar att ett geografiskt större område inräknas i regionen. (Oslo och Helsingfors är för övrigt ännu glesare).

För övrigt är sammanfaller Stor-Stockholm numera helt med länets (lite ironiskt eftersom regionen samtidigt snabbt håller på att växa långt utanför länets gränser).

Med detta sagt är det lätt att konstatera dels att Mälardalsregionen är just en verklig, organiskt tätt sammanflätad region som motiverar en upphöjelse till storstadsregion redan nu, eller inom kort, ungefär enligt den amerikanska definitionen "greater metropolitan area". Integrationshastigheten är betydande, även för orter på 10-15 mils avstånd. Medan Nyköping, Eskilstuna, Västerås och Uppsala redan är med, så utgörs nästa "årsring" av Gävle, Falun/Borlänge, Örebro och Norrköping/Linköping. I takt med att vägar och järnvägar förbättras kommer dessa orter naturligt växa in i Stor-Stockholm, eftersom allt annat (språk, kultur, gemensam historia, släktband, företags nätverk, semesterfirande mm) redan finns på plats.

Storstockholm
1 981 263 invånare på en yta av 6519 km2.

Man inser ju ganska snabbt att köpenhamn är den största staden.

Også når det kommer til jeres Mälardal, der har 2,8 millioner mennesker, hvis København tager samme areal her, udgør befolkningen 4,8 millioner mennesker. Oppe i Stockholm glemmer I, at selv Stockholmsområdet internationalt set, er meget tyndt/glest befolket . Der er ikke mange byer i Europa, der påstår, at de har et areal på > 6.000 km².